Motigt som f*n

Min energi från gårdagen var som bortblåst (bortcyklad?) idag. Jag åkte hem efter ca 5½ timme på sjukhuset med intentionen att cykla motionscykel, men jag hinner inte mer än innanför dörren hemma förrän jag blir så trött att jag knappt orkar göra någonting. Min man lagade middag utan att jag la mig i, och i vanliga fall är jag en kökshäxa som inte släpper in någon annan i mitt kök när det är matlagningsdags. Middagen blev givetvis hur god som helst. En timme efter middagen tvingade jag mig ut på en promenad som till sist blev 75 minuter lång, men det var outsägligt motigt. Ännu lite jobbigare blev det när jag på ICA (dit promenaden gick, jag vill ha popcorn!) mötte en god vän som förlorade sin dotter i cancer i höstas, och när han frågade hur det var med oss kunde jag ju inte gärna ljuga. Det kändes vidrigt att berätta om farmors cancer när han begravde sin 3½ år gamla dotter på grund av en annan variant av samma sjukdom i november. Suck. Nåja, promenaden gav mig 333 MK, och jag planerar att äta en hel j*la påse med popcorn ikväll. Helst i sängen medan jag tittar på något skit på TV.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Lämna ett svar