Börjar landa i verkligheten
Det känns som om jag har börjat landa i situationen nu, som om den första chocken börjar lägga sig. Visst, jag är otroligt ledsen, sover dåligt och har svårt att koncentrera mig, men jag känner ett annat lugn nu än vad jag gjort sedan jag fick veta om farmors cancer i måndags kväll.
Jag måste säga att jag trodde det skulle fungera sämre med maten under den här tiden än vad det har gjort. Först funderade jag på att lägga ner viktminskningsplanerna helt och hållet, men jag bestämde mig för att ge det en chans ändå och ställa in mig på att resultatet de närmaste veckorna kan bli lite si och så. I tisdags gick det dock helt åt skogen med räksmörgås med majonnäs på thékaka från sjukhuscafeterian och tröstmiddag bestående av kycklingburgare och pommes från hamburgerrestaurangen till middag. Det kändes (och känns fortfarande) rent skit, men det var det jag förmådde just då. Eftersom jag både igår och idag har varit förberedd på att äta lunch på sjukhuset har jag tagit med mig Weight Watchers-lådor från frysen, och de rara sköterskorna på palliativavdelningen värmer mer än gärna maten åt mig. Detta gör att det blir lättare att hålla kaloriantalet nere. Igår blev det dessvärre inget mellis, så jag var vrålhungrig till middagen och åt mer än jag borde och egentligen behövde. Inte så smart, men det funkade ändå utan att spräcka kaloribarriären på 1580 kcal/dag.
Idag kom jag hem från sjukhuset en aning tidigare än dagarna innan, och efter att ha hämtat femåringen från dagis satte jag mig på motionscykeln och cyklade som en galning. Jag har sedan jag bestämde mig för att gå ner i vikt fört upp kaloriförbrukningen enligt motioncykelns display i ett excelark, och idag brände jag mer på 40 minuter än vad jag tidigare gjort på 50-55 minuter. Jag vet inte om jag cyklade bort ilska, frustration eller sorg, men det var underbart skönt. Det kändes lättare efteråt.
Och så måste jag ju bara avsluta med något som gjorde mig varm ända in i själen: min man kom hem från jobbet idag och hade köpt ett Thomas Sabo-hänge till mitt armband i alla hjärtans dag-present. Jag jag har länge spanat på just det hänget, en svart sko, och just idag värmde presenten så otroligt mycket.
