Flytt!

Den smalare gråskalan har flyttat in i bloggen Livet i gråskala. Välkomna dit!

Livstecken

Jag lever, har hälsan och jobbar på med vikten. Nu är det totalt femton kilo som har försvunnit, och jag har sex till åtta kilo kvar. Jag lovar att återkomma med fler inlägg, mer funderingar och fler kommentarer till era kommentarer!

Berg- och dalbana

Återigen förbannar jag min oförmåga att låta bli att tjuvväga mig. I går när jag ställde mig på vågen hade jag gått UPP 6 hekto sedan i måndags, hur f*n gick det till? Visst, jag har överskridit kalorigränsen, men med futtiga 100 kcal. I morse var dock ordningen nästan återställd, då visade vågeländet återigen 79.9, samma vikt som i måndags. Den här veckan känns det som om jag blir överlycklig bara jag inte hamnar på plus…

Och ja, jag VET att jag inte ska tjuvväga mig. Jag är fullständigt hopplös på den punkten…

Läs även andra bloggares åsikter om viktminskning, berg- och dalbana, svängning, våg

Minus igen

Vågen visar sig fortfarande från sin bästa sida, -0.9 kg den här veckan.

Läs även andra bloggares åsikter om viktminskning, vägning, resultat

Huvudet hinner inte med…

På torsdag ska gammelfarmor begravas. Jag hade planerat min outfit och var ganska så nöjd: svart halvlång kjol, vit blus med svarta och silverfärgade ränder, och en svart väst till det. Pricken över I:et blir givetvis mina nya DonDonna-skor som jag älskar. So far, so good. Idag bestämmer jag mig för att pröva kläderna så jag vet att det ser okej ut. Jag drar på mig kjolen, stänger blixtlåset och knappen och inser att kjolen sakta men säkert glider nedför höfterna på mig och landar i en hög på golvet. Hur kan jag vara så dum att jag tror att en kjol som passade för 10.2 kg och 16 midjecentimeter sedan skulle sitta uppe nu? Har jag inte alls registrerat att jag blivit smalare och inte kan ha mina gamla kläder? Gissa om jag kände mig dum, och sedan kom nästa stress. Vad f*n ska jag ha på mig på farmors begravning.

I den här lilla stan finns det inte mycket att shoppa, och efter att ha älgat igenom det magra utbudet var det bara att sätta sig i bilen och köra till Luleå. Efter någon timme kunde jag lämna staden, dock inte med en kjol utan med en svart västklänning som jag föll pladask för. Slutet gott, allting gott, bortsett från att jag hade andra planer än shopping för min eftermiddag.

När ska huvudet fatta att kroppen förändras? Jag plockar fortfarande med mig stl 44 in i provhytterna, men det är stl 42 som sitter bäst just nu.

Läs även andra bloggares åsikter om viktminskning, kläder, shopping, storlekar

Mot nästa mål!

Efter att jag nått mitt första delmål på -10 kg var det dags för omstart av programmet. Mitt nya mål är -6 kg på tio veckor, vilket gav mig en alldeles lagom kaloritilldelning på 1478 kcal/dag. Det är bara 102 kalorier mindre än tidigare, och det känns skönt att ändå ha lite utrymme för de utsvävningar som jag ändå älskar att kunna göra ibland.

Det har gått förvånansvärt bra det här måste jag säga. I snitt har jag tappat 1.13 kg/vecka, och det är ju nästan lite för snabbt – men jag njuter. Samtidigt så känner jag att jag bara väntar på att viktväggen ska infinna sig och spärra vägen för mig, den måste ju bara komma snart! Varje vecka vågen visar minus njuter jag, och jag hoppas att den känslan kommer att göra att jag kan arbeta mig igenom viktväggen när den väl kommer. För kommer, det gör den.

Avslutningsvis kan jag berätta att jag bestämt mig för vilken belöning jag ska unna mig för att jag nått mitt första delmål. Jag har hela tiden varit inställd på en berlock till mitt Thomas Sabo-armband, och vad kan passa bättre än bokstaven X, den romerska siffran för 10, med strasstenar. Inget, om man frågar mig.

Läs även andra bloggares åsikter om viktminskning, mål, thomas sabo

Vet ni vad?

I morse stannade vågen på -1.1 kg och jag har klarat av mitt första delmål. På nio veckor har jag gått ner 10.2 kg! Jag är så glad, så glad, så glad och faktiskt inte så lite stolt över mig själv heller!

Läs även andra bloggares åsikter om viktminskning, vägning, resultat

Veckosummering, vecka 9

Veckans väckarklocka: Ibland måste man trycka på stoppknappen. Jag blev lite för besatt av att räkna kalorier för att det skulle vara nyttigt, och tog en paus från VK och dagboksförandet under några dagar för att få distans. Det känns som om det har fungerat bra ändå. Jag har tänkt på vad jag har stoppat i mig och jag känner att min oro har lättat lite.

Veckans inte-fullt-så-smarta-val: Påskmiddag med goda vänner: grillat, potatiskaka med jordärtskocka och till det: bearnaisesås. Inte ett smart val, men j*vlar vad gott det var!

Veckans motion: Hmm… jag tror jag hoppar över den punkten den här gången.

Veckans godaste mat: Påskaftonens rosmarinmarinerade fläskfilé grillad på kolgrill, vännernas fantastiska potatiskaka och en blandad sallad med lite färsk ananas som extra smaksättare, attans vad gott det var!

Läs även andra bloggares åsikter om viktminskning, veckosummering

Men oj!

I morse när jag stod och borstade tänderna slog det mig att mina 9.1 förlorade kilon faktiskt motsvarar precis 10 % av min kroppsvikt. Jag vägde in mig på 91 kg för åtta veckor sedan, och just 10 % känns som en ganska så stor grej.

Även en annan sak som fick mig att tänka till och känna mig lite stolt hände i morse. Min rara make fyllde vår skurhink med vatten tills den vägde 9 kg, och när jag lyfte den insåg jag hur mycket jag faktiskt har gått ner. Tänk, jag har släpat runt på den vikten vareviga dag, i flera långa år. Aldrig mer.

Läs även andra bloggares åsikter om viktminskning, 10 %

-1 kg och -6 cm

Vågen visade -1 kg i morse, och nu är det 9 hekto kvar tills mitt första delmål på -10 kg. Det är nästan lite läskigt, jag klarar faktiskt av att gå ner i vikt! Innan jag började trodde jag inte att det skulle gå, att jag inte hade nog mycket karaktär, men det här funkar faktiskt.

Måttbandsdags idag också, och mitt midjemått är 6 cm mindre än för fyra veckor sedan. Det känns fantastiskt, just min stora mage har jag mått dåligt över länge, och nu försvinner den bit för bit, sakta men säkert. Dock ska jag ärligt erkänna att jag tycker det är svårt att veta precis var på magen jag ska mäta, men försöker hålla mig till ungefär samma ställe varje gång så att det i alla fall ska vara en rättvisande midjekurva – även om det kanske är på fel ställe.

Läs även andra bloggares åsikter om viktminskning, resultat, vägning, kilo